10:50:00
Röntgensjuksköterska vs Sjuksköterska
I detta inlägg tänkte jag reflektera lite över skillnaderna mellan de två yrkena Röntgensjuksköterska och Sjuksköterska. Jag tror inte jag är eller var ensam om att stå att välja emellan dem. Det är ju två fantastiska yrken så det är ju inte så konstigt!
Fick också en önskning om att reflektera över fler skillnader mellan lärosätena Sophiahemmet Högskola som jag gick på förut och Karolinska Institutet som jag går på nu men jag tror att det får bli ett separat inlägg (ni kommer märka att jag inte besitter kapaciteten att skriva kort och koncist, ett större problem än ni kan tänka er när man går på högskola).
Först lite historia tror jag, i alla fall den lilla del som jag kan. Många är idag fortfarande osäker på vad en röntgensjuksköterska är för något, inklusive dem inom sjukvården och det beror nog på att det inte var så väldigt länge sen som yrket var en separat specialistinriktning för sjuksköterskorna. Alltså precis som operations- och intensiv specialist påbyggnaderna är idag så var diagnostisk radiologi en specialitet för sjuksköterskor som ville jobba med röntgen.
Med tiden insåg man väl att området utvecklades så snabbt att det krävdes en grundutbildningen som fokuserade på detta alldeles från början. En egen profession behövdes. Specialistsjuksköterskeutbildningen är 1 år efter 3 år på Sjuksköterskeutbildning (som inte berör radiologi mer än som en översikt för diagnostiken och behandling för olika sjukdomar). Röntgensjuksköterskan går nu också 3 år på kandidatnivå (precis som Sjuksköterskan) och läser om strålning etc. redan från början och under hela utbildningen. Inte svårt att se att man hinner mer på 3 år än på 1 år alltså.
Så både Röntgensjuksköterska och Sjuksköterska är nu en högskoleutbildning på 3 år som leder till yrkesexamen och en akademisk kandidatexamen.
Sjuksköterskans huvudområde är omvårdnad och fram tills bara ett par år sedan så hade vissa röntgensjuksköterskeutbildningar fortfarande också omvårdnad som sitt huvudämne. Nu har dock så vitt jag vet alla bytt och alla har huvudområdet Radiografi (KI skulle troligtvis vilja att jag flikade in med lite skryt här och deklarerade att de var bland dem första, om inte rentav först, med att ha radiografi som huvudområde).
Omvårdnad och radiografi...jaha, det var ju fina ord tänker ni. Kanske har ni hört negativt snack om omvårdnad och tror att radiografi, det måste ju vara bättre, låter ju definitivt coolare!
Icke så lätt. Båda kompetenser är otroligt viktigt för patienters välmående, i både ett litet och stor perspektiv. Omvårdnad har oförtjänt fått en flumstämpel av många vilket jag personligen tror att det beror på att universitet och högskolor helt enkelt inte lärt sig hur man ska lära ut omvårdnad på bästa sätt ännu. Tro mig, utan omvårdnadskompetensen hos undersköterskor och sjuksköterskor skulle vår tid på sjukhus vara betydligt mindre roligt och betydligt jobbigare än vad det är idag.
Utifrån mina korta tid på sjuksköterskeprogrammet och allmän kunskap jag förvärvat på annat sätt så kommer här en liten beskrivning om Omvårdnad för att senare kontrasteras (pun sooooo intended) mot Radiografi.
Omvårdnad kan delas in i grundläggande och specifik omvårdnad och i den specifika ingår också medicinsk omvårdnad. Grundläggande omvårdnad handlar precis som det låter om att ta hand om människor så att deras mest basala behov kan tillgodogöras. Att äta, sova, kissa och bajsa men också våra emotionella behov. Att få känna sig trygg och sedd och att få känna hopp för livet.
Den andra halvan av omvårdnad är den specifika och medicinska omvårdnaden. Olika sjukdomar ställer till med olika problem för människan att uppfylla sina behov och kräver därför olika ansatser för att lösa dem.
För att se till att patientens behov tillgodoses ordinerar och ansvarar sjuksköterskan för olika omvårdnadsåtgärder. Omvårdnadsåtgärdernas mål är att till exempel främja och återställa hälsa, lindra lidande och ibland också verka för en fridfull död.
Radiografi som huvudområde innehåller omvårdnad till viss del eftersom röntgensjuksköterskan övertar omvårdnadsansvaret för en patient medan den är på röntgenavdelningen. Den största delen handlar dock om olika metoder för att avbilda kroppens inre och ta tillräckligt bra bilder så att en radiolog (specialistläkare i radiologi) ska kunna ställa diagnos eller planera adekvat behandling tillsammans med andra.
De flesta metoder använder sig av joniserande strålning (elektromagnetisk strålning med högre frekvens än ljuset eller ultraviolett strålning som gör att den har tillräckligt hög energi för att kunna orsaka skador i människor) och mot detta måste självklart patienten skyddas från. Bilden ska alltså inte bara vara bra utan ska också ha tagits på så sätt att patienten utsatts för en så minimal stråldos som är möjligt (och rimligt).
De metoder som inte använder sig att joniserande strålning kräver också stort säkerhetstänk och tekniskt kunnande. Med magnetkameran finns inga reella direkta risker för patienten...så länge du inte rullar in en vanlig rullstol när patienten ligger där! Rullstolen blir då snabbt en väldigt stor och väldigt farlig kula (på grund av det kraftiga magnetiska fält).
Ultraljud är väl den mest ”ofarliga” metod som finns för att få bilder av människans inre men kräver stor erfarenhet för att kunna tyda och hantera (det är inte för inte som att det krävs en vidareutbildning innan röntgensjuksköterskor får göra egna ultraljudsundersökningar).
Så radiografi som område kan beskrivas som bestående av tre delar. De olika modaliteterna och dess användning (samt inom forskningen ingår det att utveckla och förbättra dessa metoder). Strålskyddet både gentemot patienter och anhöriga men också all annan personal.
Och Omvårdnad och patientupplevelser. Det speciella som utmärker omvårdnaden på röntgen är dels det oftast väldigt korta mötet som sker mellan patient och röntgensjuksköterska och att på denna korta tid ska man skapa förtroende och trygghet hos patienten. Ett röntgenlabb oavsett modalitet kan upplevas som skrämmande och främmande. Att ligga på en brits medan utrustningen svischar förbi ovanför dig är en lite surrealistisk känsla. Dessutom kräver undersökningen också oftast att patienten intar olika positioner som kan vara alltifrån obekväma till direkt smärtsamma. Det kräver stora krav på personalens kompetens för att då kunna genomföra undersökningen på bästa sätt och att patienten samtidigt går därifrån utan att i princip hata oss...
Jag hoppas det ger lite förklaring i vad skillnaden består i mellan dessa två väldigt roliga yrkena även om det inte blev några direkta jämförelser som jag kanske tänkt. Näst: Högskolornas kamp!