18:23:00
Vem är denna Sussie?
Så ett lång inlägg om mig och olika skeenden i mitt liv. Det jag tror kan vara viktigt att ha nerskrivet för läsare att kunna gå tillbaka till och orientera sig lite i om ni skulle ha svårt att förstå mig ibland. Kanske kan detta hjälpa.
Vi börjar på klassiskt vis med ålder och kön för att sedan snabbt gå ut ur mallen.
Jag är en 25årig tjej som tidigt kämpade mot mobbning och efterföljande depression. En tjej som vid eftertanke överkommit allt detta och sedan hunnit med en hel del här i livet.
Jag gick på Säkerhetsgymnasiet och började arbeta som flygplatskontrollant på Arlanda flygplats efter den tiden. Efter ett år började jag jobba som väktare vid behov på ett stort företag söder om Stockholm. Samtidigt påbörjade jag mina allra första högskolestudier vid Stockholms Universitet. Grundkursen i Lingvistik, en otroligt rolig och lärorik som alla borde läsa. Tyvärr så kommer jag idag endast ihåg tillräckligt mycket för att veta när någon pratar strunt om språk men inte argumenten för varför eller ens alltid vad som egentligen är rätt...
Denna hösttermin fick jag samma sjukdom som plågat min mamma i så många år diagnostiserad, endometrios. En akut operation gjorde så att den sista delkursen i lingvistiken fick förflyttas till våren året därpå.
Hösten det året flyttade jag hemifrån till Örebro för att börja plugga på Örebro Universitets rättvetenskapliga program. Efter att ha klarat ett par månader där hade jag fått tillräckligt mycket självförtroende för att söka det program som jag drömt om ända sen gymnasiet. Counter terrorism Intelligence and Security i Australien och jag kom in! Livet började handla om förberedelserna inför detta otroliga äventyr.
Ända tills min sjukdom gjorde sig påmind. Det blev ännu en operation och sedan en början med mediciner för att förhindra att ytterligare ingrepp skulle bli nödvändiga. Först vägrade jag låta detta ändra min planer men med tidens gång blev det omöjligt att blunda för det uppenbara.
Det var ett hårt slag för mig. Dels på grund av min egen besvikelse men också på grund av reaktionerna från min omgivning. Jag började inse att jag definierat mig själv väldigt mycket i det som jag såg reflekterat i andras ögon.
Jag hade nu ingen aning om vad jag ville göra med livet. Säkerhet och någon slags karriär inom det hade varit målet i alldeles för många år. Jag hoppade på och av otaliga högskolekurser. Psykologi, persiska, mera lingvistik, audionomprogrammet och geovetenskap. Sedan en lite längre period på sjuksköterskeprogrammet vid Sophiahemmet Högskola. En vändningspunkt på det personliga planet. Min underbara grupp var en stor inspiration för mig och jag är otroligt glad att fick lära känna dem.
I mitten av termin 2 började jag dock känna att det inte var rätt trots allt, det här med sjuksköterska och omvårdnad. Med hjälp av Sophiahemmet Högskolas fenomenala studievägledare började jag sakta men säkert hitta vägen till det som skulle visa sig vara rätt.
Röntgensjuksköterska. Jag hade varit inne på det ända sen min tid på flygplatsen, en hel massa väskor röntgades och genomsöktes där. Jag hade inte vågat söka förut rädd för ett flertal olika rationella och orationella saker (för smalt yrke? för okänt?).
Jag hoppade av sjuksköterskeprogrammet och spenderade ett halvår med lite distansstudier (orienteringskurser i fysik) samt att jag äntligen tog körkort!
Hösten 2013 påbörjade jag sedan den resa som kommer vara ända tills år 2016. Då kommer jag vara nyexaminerad legitimerad röntgensjuksköterska. Detta är något jag äntligen är helt övertygad om. Förhoppningsvis är det också bara början.