Upplyst och Genomlyst - en blogg om röntgensjuksköterskestudier

I torsdags var så termin 1 över och alla poäng avklarade (tekniskt sett fick jag dock inte reda på resultatet på sista tentan förrän på fredagsmorgonen). Det känns fantastiskt skönt men ärligt talet det som känns ännu bättre? Att jag vill ingenting hellre än att börja termin 2! Det har aldrig hänt förut.

 

Men vad innehöll då denna första termin på Karolinska Institutets röntgensjuksköterskeprogram?

 

Det var fyra större kurser och en mindre. Anatomi och Fysiologi 1 & 2. Radiografi – Verksamhetsförlagd Utbildning 1, Radiografisk Metodik 1 samt första delen i en vetenskaplig strimma på 1 HP (Vetenskapligt förhållningssätt och metoder för kvalitetsutveckling som det så fint heter it utbildningsplanen).

 

Det känns som ett väldigt smart upplägg att inte göra som många andra högskolor gör och har en enda stor kurs (och tenta) i anatomi och fysiologi utan att istället dela den på två. Möjligtvis att det för andra dock inte skulle spela någon roll eftersom det tyvärr varit många underkända.

 

Terminen börjades i alla fall med delkurs 1 som hette Kommunikation och Rörelse. Fokus var på skelettets och musklernas anatomi och fysiologi och sedan samma sak för jätten Nervsystemet. Sedan var det en liten del om våra sinnen också (och nej dem är inte bara 5...inte ens 6).

 

Jag kunde troligtvis ha fått tillgodoräkna mig en del poäng från mina studier på Sophiahemmet men jag valde att inte göra det. Dels för att det verkade så oändligt krångligt men också för att jag ville repetera mina kunskaper. En annan anledning var också att jag helt enkelt att ville komma in i klassen.

 

Jag är så här efteråt väldigt glad att jag inte tillgodoräknade mig några poäng eftersom jag upplevde en stor skillnad från studierna vid Sophiahemmet. En del förklaras förstås av att det är olika utbildningar och yrket Röntgensjuksköterska kräver en mycket större latinsk ordförråd på människans anatomi än vad yrket Sjuksköterska gör. Men en del upplevde jag också helt enkelt berodde på att KI har valt att lägga sig på en annan nivå.

 

Det märktes också under föreläsningarna. På Sophiahemmet var det mycket prat om vad som skulle komma på tentan och vad som inte skulle komma, vad var man tvungen att kunna och vad man inte behövda kunna i princip. Väldigt frustrerande ibland. På KI var det en sak som gällde: Allt var viktigt, allt kunde komma på tentan och vi behövde kunna allt. Jobbigt för en del så klart men skönt att ha denna kompromisslösa attityden till ett så vitalt ämne.

 

(Brasklapp: Jag säger här på intet sätt att Sophiahemmet Högskola höll en låg standard på sin anatomi och fysiologi kurs. Kommer aldrig glömma dagarna som jag spenderade med min grupp med att försöka förstå mig på vilomembranpotentialen och aktionspotentialen i smärtsam detalj).

 

Fem veckor gick otroligt snabbt och snart var det dags för kurs 2 för terminen. Dags för oss att för första gången komma ut på en röntgenavdelning. Väldigt bra att få göra det tidigt i utbildningen och framförallt tidigt i termin 1.

Många kanske skulle fråga sig om det kanske inte borde vara ännu tidigare, som första kurs? Jag håller dock inte med.

Möjligtvis att det hade varit roligt med någon enstaka fältstudiedag i början för att motivera studenter att plugga ordentligt i första anatomi och fysiologi kursen. Det är tufft för många, inget snack om saken.

Men utan denna baskunskap i anatomi tror jag det vore svårt att hänga med och faktiskt få ut något av en riktig VFU (VFU är den vanligt förekommande förkortningen för verksamhetsförlagd utbildning). Dessutom tror jag att många skulle uppleva det som ännu mer stressande att möta alla dessa nya ord och termer på stående fot bland folk som man upplever kan allt. Till skillnad från att få sitta ner i lugn och ro med en bok med möjlighet att läsa om det svåra om och om igen, så många gånger som krävs innan det sitter.

 

Nog om det. Första röntgenpraktiken började i alla fall med två dagar i veckan och resten var det teori, som skulle förbereda oss för kommande längre praktiker.

Första kändes det lite tråkigt och snålt rentav med bara två dagar i veckan. Jag ändrade snabbt uppfattning. Utmattningen var total efter de två första dagarna och det var alldeles lagom att ha ett par dagars återhämtning till nästa två.

 

De var otroligt givande och motiverande men framförallt, vilket galet roligt yrket jag hade valt! Skönt med en bekräftelse tidigt, jag har valt rätt!

 

Dagarna såg ut som så att ena halvan av dagen var vi med en röntgensjuksköterska på de olika röntgenlabben (skelett eller thorax) och träffade riktiga patienter! Andra halvan av dagarna hängde vi runt halsen på en av våra kliniklärare och försökte lära oss de vanligaste röntgenundersökningar (hand, handled, arm och armbåge = övre extremiteter och fot, fotled, underben och knä = nedre extremiteter). Om ni trodde att det bara var att sticka in något av dessa kroppsdelar under röntgenstrålen så trodde ni precis så fel som jag också gjorde!

 

Många kräver upp till 4 eller 5 bilder från olika vinklar och positioner för att du ska kunna få en bild av hela skelettområdet och säkra upp så att du inte missar någon skada. Positionerna som krävs är inte heller alltid så bekväma ens för friska personer som vi studenter. Hur vi gör sen när det kommer riktiga patienter till oss med riktig smärta? Tja, vi kan säga att jag ser fram emot att få öva upp min kreativitet. Det är riktigt hantverk att vara röntgensjuksköterska på konventionell röntgen.

 

Vi fick dock se resten av röntgenavdelningen också i form av en rundvandring på en halv dag. Det finns mycket att gotta sig i om man nu inte skulle vara sugen på att bli ”hantverkare”. Både MR (magnetkameran) och DT (datortomografi) kräver stort tekniskt kunnande vad jag kunde se.

 

VFU kursen avslutades med en skriftlig minitenta samt en praktisk examination. Denna var något vi alla pratade om från första början men när resultaten kom så insåg vi nog att vi hade ställt betydligt högre krav på oss själva än vad kliniklärarna hade gjort men det krävdes en del i alla fall känner jag.

 

Nu hade vi bara halva terminen kvar!